Under tisdagkvällen samlades aktivister från Djurrättsalliansen på Sergels torg för en manifestation i grisarnas namn. Utan ett ord, i en tyst manifestation, höll aktivisterna fram några av de som fallit offer för grisindustrin, på sina bara armar. Små döda griskultingar lyftes ut från den verklighet och tillvaro som dödat dem.

De lyftes ut till omvärlden med ett enda budskap: ”Så här hemskt är det”.

– Grisar är hårt avlade till att föda stora kullar, så stora att man genomsnittligt räknar med en direkt dödlighet på en-två kultingar i varje kull. Det är fruktansvärt att grisproduktionen är så inriktad på vinst att man tycker det är värt ett sådant svinn. Att död inte betyder någonting i relation till stora kullar och stor avkastning.

Många av de farmer Djurrättsalliansen besökt i vår stora undersökning håller suggor fixerade, något som är förbjudet enligt svensk lag. Det innebär att suggorna ligger fastlåsta i en sorts stålkonstruktion för att inte kunna skada sina kultingar. Ändå har vi funnit döda kultingar fastklämda under just fixerade suggor.

– Fixering är en vidrig åtgärd på ett symtom som endast kan uppkomma under helt och hållet odugliga levnadsförhållanden. Suggor är av naturen mycket goda mödrar och deras omsorg om sina kultingar är mycket stor. Men i en kal, stimulanslös miljö med extremt hög stressnivå uppkommer beteenden som annars inte hör grisarnas natur till.

Istället för att ge grisarna möjlighet att, så som djurskyddslagen kräver, bete sig naturligt så låser man fast suggorna för att de inte ska kunna skada sina kultingar. Allt fokus gör grisproducenterna ligger på ekonomisk avkastning, inget på djurens välfärd eller skydd.