Djurrättsalliansen har beslutat att välja ut en rättegång att vittna i, nämligen den mot Lars Hultström och gården Blackstaby. Blackstaby har vi besökt fyra gånger, vilket är mer än de flesta andra gårdar, och vi har flera timmar filmmaterial och hundratals foton därifrån. Materialet, som har skickats till polisen men som vem som helst kan ta del av här på vår hemsida, talar för sig själv. Men för att verkligen låta det här prövas av en domstol, och ge ett prejudikat till framtida rättegångar, kommer vi också ställa upp med två vittnen som kan berätta om sina besök på gården.

Det blir intressant att se om domstolen kommer slå fast att det faktiskt är brottsligt att inte förse sina grisar med tillräckligt med strö, eller ge dem utlopp för sina naturliga beteenden. I så fall skulle det rimligtvis leda till stora förändringar på landets alla grisgårdar framöver. Om domstolen kommer till en annan slutsats inställer sig frågan vad djurskyddslagen egentligen är värd. 

Vi har anmält 92 grisgårdar till polisen. Det har vi gjort därför att ingen av dem lever upp till djurskyddslagens krav. Problemet är bara att de flesta svenska gårdar ser ut på det sättet. Många av lagbrotten är sanktionerade av näringen själv, av myndigheter och kontrollorgan som ser mellan fingrarna eller står hjälplösa inför ett kollektiv som helt struntar i reglerna. Vi vet att om vi anmält bara en enstaka av de här gårdarna hade det inte ens inletts någon förundersökning, brotten är så vanliga och så förminskade. Vårt mål är inte heller att peka ut enskilda grisfarmare. Men genom att anmäla dem alla på en gång har vi lyckats visa hur en hel näring systematiskt bryter mot lagen.