Ett liv som gris

Ett liv som gris 2015

Stöd vårt arbete

  • Vårt arbete för djuren är inte möjligt utan våra supporters och vi hoppas att fler vill stödja våra kampanjer genom att bli månadsgivare.
  • SMS:a START DJUR100 till 72370 för att donera 100 kronor i månaden eller START DJUR50 till 72370 för att donera 50 kronor varje månad till Djurrättsalliansen livsviktiga arbete.
  • Du kan också donera direkt till vårt plusgirokonto 42 54 11-6.
Du är här: Startsidan Pigman

Bevittnat...

" De kliar sig nästan konstant. Mycket flugor. Ingen halm alls. Mycket dålig luft, fläkten avstängd. Smutsiga, magra djur. Fyra suggor fixerade. "

Backagården Tegsell produkter, Helsingborg


Pigman - grisarnas försvarare

Skriv ut
AddThis Social Bookmark Button

Berättelsen om Pigman är berättelsen om en liten gris som växte upp på en farm i Västergötland och som lyckades ta sig levande därifrån. Livet var hårt mot Pigman och hans syskon. Han förlorade hela sin familj och blev utsatt för mycket våld. Pigman trodde att livet var slut innan det knappt hade börjat. Men genom en olyckshändelse erövrade Pigman friheten. Nu har han vigt sitt liv åt att rädda grisarna.


Superhjälten Pigman
Namn:
Pigman
Ålder: Sju (snart åtta!) månader
Familj: Död. Eller, mamma lever nog men jag vet inte var
Bor: I Pigcave
Aktuell som: Grisarnas försvarare
Älskar: Att leta godsaker på nya marker och slappa. Men det hinns sällan med. Det finns så många att försvara. Särskilt nu innan jul.
Hatar: Jag hinner inte hata, jag måste agera.


Berättelsen om Pigman

Pigman föds

Berättelsen om Pigman börjar på en vanlig farm i Västergötland. Han föds natten till en tisdag i april. Det första han ser är sin mammas stora juver och sina fjorton syskon som ivrigt kravlar sig fram till bästa sugplatsen. Som tur är finns det en spene till honom också. Han suger ivrigt. Snart kommer kylan. Huttrande kryper han intill sin mammas stora kropp. Några av syskonen lägger sig ovanpå. Så förflyter den första tiden.

Pigmans andra minne är från boxgolvet. Han utforskar hörnen, söker med trynet. Benen är lite vingliga. Intill en av väggarna ligger Pigmans syster. Hon har genomskinlig hud och ögonen halvt stängda. Pigman vet inte där och då att hon är det första dödsfall han ska få se i sitt liv. Han buffar lite försiktigt på henne, sen går han tillbaka till den varma högen med de andra syskonen.

 

Pigman kastreras

Tre dagar in i Pigmans liv kommer någon och lyfter upp honom i en vagn. Alla andra syskonen lyfts också upp, deras mamma ställer sig upp och grymtar ilsket. Vagnen åker ut till ett stort rum. Systrarna lyfts upp och de skriker när deras tänder filas och när de öronmärks med små nålar doppade i bläck. De får en siffra på ryggen och en spruta med järn. De darrar när de kommer tillbaka ner i vagnen, det blöder från öronen. Sen är det Pigmans tur. Han genomgår samma procedur och skriker högt hela tiden. Sen lägger människohänderna honom i en liten stålkonstruktion på ett bord. Benen böjs upp och bakåt. Pigman kan än idag inte beskriva känslan när en kniv sprättar upp hans pung, drar ut hans testiklar och skär av sädesledarna. Efter det är Pigman en tre dagar gammal och kastrerad liten gris med hårt bultande hjärta.
Den första tiden sover Pigman mycket. När han är vaken äter han men hans mamma blir mer och mer irriterad, hon har sår på juvret och försöker ibland dölja spenarna för honom och syskonen. Pigman förstår inte varför, han vill ju suga, han är hungrig. Men det är också skönt att ligga uppe på mammas rygg och sova. Efter fem veckor lyfts han upp igen. Det är sista gången Pigman ser sin mamma, han och syskonen är nu tillväxtgrisar och ska bo för sig själva i en box i en annan avdelning. Först är det spännande. De släpps ner och springer omkring, Pigman gör ett skutt i luften. Det luktar lite nytt här, gör det inte? Han går planlöst fram och tillbaka över golvet, gnager lite på foderrännan, småbråkar med en av bröderna. Sen finns ingenting mer att utforska. Han sätter sig ner och väntar på mamma.

 

Pigman som tillväxtgris

Livet som tillväxtgris tar andan ur Pigman. Han saknar sin mamma så mycket och trivs inte i den nya boxen. Golvet är hårt att gå på och hårt att ligga på. Han har spring i benen och ont i huvudet. Tre av hans syskon är nu döda. Istället har det kommit två bröder från en annan kull. De bråkar hela tiden med Pigman, han får inte vara ifred någonstans. Om nätterna vaknar han och får flytta sig för att de två bröderna muckar gräl. Pigman är ständigt omgiven av ljud. Bredvid hans box är en oändlig rad med boxar. Han börjar tröttna. Han märker på syskonen att de också är otåliga. Stämningen är dålig och Pigman vet inte vad han ska göra av sig själv.

 

pigmanskylt2
Pigman blir slaktsvin

På väggen i byggnaden med boxar hänger en kalender. Den har nu bytt blad tre gånger. Det har blivit juli och svensk högsommar står för dörren. Pigman är tre månader gammal och kvalificerar sig nu för nästa etikett: slaktsvin. Det är varmt och flugor surrar kring Pigmans sår på benet. Han orkar knappt reagera när han flyttas till en ny avdelning. Det är han, fem av syskonen och fyra nya grisar. Yes, jag slipper bråkstakarna! tänker Pigman i ett optimistiskt ögonblick. Boxen liknar den förra, men det finns en speciell avdelning för att göra sina behov. Där är golvet av träspalt. I övriga boxen är det kal betong. Väggarna är bruna av smuts. Pigman testar om det går att forcera marken lite men betongen svarar omedelbart: nähä. Han ser sig omkring. Herregud, tänker han.

Pigman ser sina syskon och sambos växa varje dag. Han har ingen uppfattning om att han själv växer lika mycket. Plötsligt är alla så stora omkring honom. Pigman har ont överallt: i benen, i magen, i öronen, i ögonen. Han sover sällan men han ligger ofta intryckt i ett av hörnen för att försöka undvika att bli trampad på. Några gånger om dagen kommer fodervagnen. Det regnar pellets i matrännan. Alla i hela byggnaden skriker. Pigman äter på åtta sekunder, sen blir han bortföst av sin syster.

 

Pigman får nya problem

Bara några dagar efter flytten till slaktsvinstallet får Pigman ett nytt problem. Han ska nästan komma att sakna tiden med de bråkiga bröderna. Det börjar med att ett av hans syskon visar ett stort intresse för hans svans. Han förstår inte varför men låter henne hållas till en början. Sen gör det plötsligt ont. Riktigt ont! Hon biter i den och slutar inte, trots att han säger till. Han ser att det droppar blod från såret. Och det verkar vara en startknapp för alla andra i boxen: plötsligt är alla ute efter Pigmans svans. Han flyr från dem, in i väggen, han trycker sig mot ett hörn, han gör allt han kan för att undkomma deras vassa tänder. Boxen har blivit en frontlinje. Pigman är ständigt beredd på försvar. Men det hjälper inte. Han förlorar sin svans, hans syskon och sambos tuggar av den. Pigman får en infektion i såret och sätts på antibiotika. Än idag har han ont i det området.

 

Vinden kommer

Från den första dagen Pigman flyttar in i slaktsvinsstallet så tänker han på hur han ska ta sig därifrån. Han inser snart att det är omöjligt. Det gör honom vansinnigt beklämd. Pigman är en tre månader gammal gris som inte står ut med livet. Men tiden går ändå. Så kommer dagen han sett närma sig. Vinden kommer. Ja, inte bara vinden förstås, men det blåser till så speciellt när de stora dörrarna öppnas. Nu är han snabb på fötter. I samma sekund som han nuddar golvet utanför sin box hinner han tänka: ”nu gör jag det!” Men han gör ingenting. Ingenting annat än att låta sig föras med de övriga grisarna, upp på en ramp och in i en stor lastbil.

pigmandansar pigmanstressgang
Pigman delar ut flygblad i Stockholm

Pigman flyr till skogs

Mitt ute på E4:an välter lastbilen. Ingen vet varför men Pigman tror fortfarande att det beror på att de skrek så högt där inne i lastutrymmet. En annan tänkbar orsak är halka – det är oktober och regn. Pigman hinner inte se hur många av hans syskon som dör i olyckan, men han lägger märke till hur mannen bakom ratten håller händerna för ögonen och kvider. För Pigmans generationskamrater blir E4:an vägen till döden på ett eller annat sätt, för honom blir den friheten. Hans hovar möter asfalt som snart övergår i lerig modd. Väggren. Och där – ett hål i viltstängslet. Pigman springer in i skogen. Hjärtat dunkar vilt som om kroppen är hans egen hejarklack. Spring Pigman, spring!

Nu är Pigman en skogsgris. Han har inte funderat på hur han ska klara livet i det vilda, han visste bara att han var tvungen att fly. Det är en härlig känsla att böka runt i den kalla, våta jorden, att tugga på allt som är ätbart. Skogen är en skattkista. De första dygnen är han euforisk och rädd på samma gång. Trynet söker hela tiden nya marker. Han bygger sig snabbt en liten pigcave av grenar och löv där han kan gömma sig undan det värsta regnet.

 

Pigman deppar

När rädslan för att dö och bli upptäckt har lagt sig börjar Pigmans tankar snurra. Hela hans liv spelas upp i revy. Han ser sig själv där på betonggolvet med avbiten svans. Och han ser alla de andra – alla sina syskon som hade smärtor och klagade, som bråkade och tog ut sin frustration på varandra. Han ser en av sina systrar som dog i ett hörn, apatisk. Ju mer Pigman tänker och minns, desto tyngre blir hans hjärta. Det verkar overkligt att han har levt i den miljön. Han har fortfarande kli i luftrören och sår på benen. Under flera dagar orkar han inte vara uppe och söka mat eller utforska skogen. Han bara ligger och minns. När han somnar tidigt inne i sin pigcave känner han sig väldigt, väldigt ensam.

 

Pigman reser sig

Men som alla starka känslor kräver sorgen en utgång. Pigman börjar vandra. Han går på skogsvägar med E4:an som parallellgata. Han vet inte i vilken riktning, men han vet att han måste gå. Och när Pigman går händer något. Hans ben blir rakare, hans tunna hår på kroppen reser sig. Pigman börjar bli arg. Under nätterna i skogen har han kunnat följa människorna från rastplatsen vid E4:an en bit bort. Han har lagt ihop ett och annat och han börjar förstå: det som hände med honom och hans syskon hände av en anledning. Någon hade regisserat hans liv på förhand. Pigman börjar inse att denna någon var en människa.

När Pigman kommer fram till Stockholm är han inte längre den mobbade grisen med deppiga funderingar i slaktsvinsboxen. Pigman är en 120 kg tung gris som vill hämnas.


pigmanskylt

 

Ett liv som gris

Under två års tid har aktivister från Djurrättsalliansen besökt närmare hundra slumpvis utvalda grisgårdar. Det är omkring en tiondel av Sveriges alla grisfarmer. Vårt undersökningsmaterial består av allt från stora industrifarmer till små familjegårdar. På varje gård har vi med hjälp av videokameror, kameror och anteckningsblock dokumenterat de övergrepp och lagbrott vi har sett.

Det omfattande material som vi samlat in ligger till grund för den här kampanjen. Våra betraktelser ger en oroväckande bild av de svenska grisarnas verklighet – en vardag präglad av tristess, sjukdomar och hårda betonggolv.

Följ med Djurrättsalliansen bakom köttfabrikernas stängda dörrar och ta del av våra avslöjanden.

Vågar du se sanningen?

Våra sociala medier

Bli fan till Djurrättsalliansen på Facebook, eller bli vän med oss på MySpace. Skriv gärna upp dig som prenumerant på vårt nyhetsbrev. Missa heller inte våra RSS-flöden:

Om Djurrättsalliansen

Djurrättsalliansen är en rikstäckande djurrättsorganisation som utgörs av lokalgrupper i olika städer. Det är våra aktiva medlemmar som driver och utgör Djurrättsalliansen. En stor del av Djurrättsalliansens kampanjer och material bygger på det arbete som vår researchgrupp utför. Syftet med den är att avslöja och motverka djurplågeri i alla dess former.

Allt arbete är oavlönat och alla donationer går oavkortat till arbetet för djuren.

Kontakta oss

  • Djurrättsalliansen
    Box 2107, 128 23 Skarpnäck
  • Telefon: 072-300 39 00
  • info@ettlivsomgris.se
  • Plusgiro: 42 54 11-6