Intresset för grisarnas situation har varit så stort att antalet artiklar blivit närmast omöjligt att hålla sig á jour med. Vi har sammanställt en lista över de artiklar vi hittat hittills. Ett urval ur rubrikerna: "Årets PR-kupp", "Toppkrogar bojkottar Hultströms gårdar", "Var femte svensk skippar julskinkan" samt "Djuraktivisterna har blivit medieproffs".
Vi är naturligtvis väldigt glada för att uppmärksamheten runt kampanjen har lett till att så många har fått upp ögonen för grisarnas situation. Men varför detta prat om PR-kupp?
Såhär skriver Anne Brynolfsson i Västerbottens-Kuriren.
"Handen på hjärtat, vem är förvånad över att det inte är knorr på svansen på alla svenska svin? Att det inte finns strö i varenda grisbox? Visst vet väl ändå alla att sanningen om den lyckliga grisen är tillskarvad? Ett ideal, snarare än verkligheten. Jag vill hävda att den rysare till film som Djurrättsalliansen sålde in till vissa medier inte var ett avslöjande, så mycket som det var en fråga om myckenhet.
Så väldigt mycket vanvård, på så väldans många gårdar. Närmre nittio stycken, faktiskt. Och så, förstås, den pikanta detaljen att en av gårdarna tillhörde Lars Hultström, dåvarande ordförande för intresseorganisationen Swedish Meats.
Med avslöjandet kom motreaktionen. Olaga intrång, hette det. En dold agenda hävdades. Och värst av alla anklagelser: Allt är bara pr! Som Lars Hultström skrev i en debattartikel i Tidningen Land: "Deras strategi att svartmåla branschen har lyckats till 100 procent. Deras mål är att få oss alla till vegetarianer."
Fler hängde på. I Svenska Dagbladet skrev den tidigare pr-konsulten och nuvarande ledarskribenten Johan Wennström att Djurrättsalliansen lyckats "sätta sin bild av verkligheten". Att de verkligen känner värdet av "spinn".
Varför utmåla Djurrättsalliansens som ett pr-maskineri? Jo, för smutsigare än stian är pr-branschen. Att kalla ett nära-jul-avslöjande av vanvård i massiv skala för "tajmning" är ett försök att mildra intrycken. Att benämna skandalen som en "smaskig mediehistoria" har en synnerligen överslätande effekt. För det som bara är pr, är inte värt att ta på allvar. Det lär, paradoxalt nog, vara det råd som den pr-byrå som just nu krishanterar å köttindustrins vägnar gett till sina uppdragsgivare.
Så vad är då verklig pr? Det är vad som får vanvård av djur i köttproduktionen att framstå som en engångshändelse, en rötäggsincidens - varje gång det händer. Det är också pr-arbete som ligger bakom Scan-bloggen, och att tevekocken Tina Nordström för några veckor sedan mumsade lufttorkad skinka på Swedish Meats-Hultströms gård. Skicklig marknadsföring och pr är vad som får svenskarna att äta mer och mer kött varje år.
Sant är att Djurrättsalliansen vill att folk ska äta mindre kött, helst inget alls. Precis som att köttproducenter vill att svenskar ska äta mycket kött, helst mer. Skillnaden ligger i att Djurrättsalliansen blott själsligen berikas av att fler blir vegetarianer, medan köttnäringen blir förmögnare rent faktiskt.
Nyheten om djurvanvården bygger på metodiskt arbete och genuint sakfrågeengagemang. Och visst är det så att Djurrättsalliansen vill att du ska avstå från julskinkan. Men allt som glimmar till i medieflödet är inte pr, somligt är faktiskt opinionsbildning också."
